Vi ska visa killarna

Och vara bra förebilder, det är titeln på en uppsats som handlar om mötet mellan personal och boende på ett hem för ensamkommande flyktingar (Gunilla Karlsson, 2016). Jag har haft förmånen att föreläsa för personer som arbetar med just att ta emot, handleda och stötta unga män i deras process för att bli delaktiga i samhället. Språket, nya sociala koder och normer måste läras in och hur gör man det när språket inte bär?

Vi vet idag att många av de flyktingar som kommer till Sverige inte har en lika lång skolbakgrund som våra svenskfödda elever, eller de kanske inte alls har gått i skola i sitt hemland. Hur påverkar det inlärningen av ett nytt språk om jag inte kan läsa och skriva på mitt modersmål? Vilka verktyg kan vi använda i mötet, i de både språkliga och kulturella krockar som uppstår när nyanlända ska bli Svenssons?

Att tänka språkutvecklande i det mesta man gör som nära medmänniska till blivande svenskar är ett utgångsläge. Att förstå, dels hur språkinlärning och kunskapsinlärning hänger ihop, men också dels försöka reda i alla kontakter som finns runtom individen. Vilken kunskap har skolans personal om individen, finns det modersmålslärare att tillgå, vad har gode mannen för roll och så vidare. Boendepersonalen kan göra så mycket för en bra språkutveckling genom att vara medvetna om hur språket lärs in och ut, och genom att vara goda förebilder. De skapar trygghet och står för en stabilitet i ett annars turbulent liv och är nyckelpersoner för nyanländas lärande. När en person lär sig ett språk lär den sig också ett beteende. Livssituationen blir mer begriplig och man kan sätta ord på känslor och upplevelser. Att jobba med stöttning och strukturerat lärande är minst lika viktigt på boendet som i skolan, men det är inte lika självklart. Det gäller att visa killarna…

Författarporträtt

Boksläppet närmar sig med stormsteg för Sofia Jardvikens sagobok ”Hugo och Gullvagnens hemlighet” . Det är en fortsättning på de två tidigare Hugoböckerna, men denna gång finns det en användarhandledning som bygger på ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Sofia och jag har samarbetat och utvecklat en handledning som kan användas tillsammans med boken. Att barns språkutveckling och kognitiva förmågan hänger ihop råder ingen tvekan om. Språkförmåga är de olika språkliga verksamheter som man kan delta i på ett funktionellt sätt. Det är de sociala sammanhangen som vi kommer i kontakt med som avgör hur språket utvecklas.  Språket är vårt främsta redskap för lärande i alla ämnen och språket har en betydelsefull roll i skapandet av den egna identiteten. När barnet följer med ut i skogen för att plocka svamp, lär vi barnet att den röda flugsvampen är giftig men den gula kantarellen går att äta. Vi pratar och gör I ett sammanhang som barnet känner sig trygg med. Handledningen är tänkt att vara en hjälp för de läsare som vill göra mer än att “bara läsa en bok”. Det finns enkla symboler till hjälp och tydliga instruktioner för hur det går att göra läsningen både roligare och mer spännande, som att ge sig ut i närmsta kvarter och upptäcka både det ena och det andra. Känslor kan också vara svårt att prata om för barn, de behöver hjälp med att öka sitt ordförråd och sätt ord på sina tankar.

Boksläpp blir dock inte förrän den 3 december på Östergötlands bokmässa där Sofia och jag kommer att delta. Men innan dess var det i helgen dags för fotografering – författarporträtt till boken.

DSC_0401_50

Fotograf: Leona Örtenberg
Stylist: Helin Kasirga Järlnäs

Jag har ett ställe

Ett ställe där jag får lugn och ro och frid i själen. Men också en plats där jag kan hämta kraft och energi för att orka med vardagen. Det är en plats jag kan kalla för hemma. Visste ni förresten att ordet hemskt kommer av att någon är hemma mycket? Inte i första hand att något är otrevligt eller obehagligt, därför stavas hemskt med e och inte med ä. Hemma är för mig att ha en plats där det finns utrymme för trygghet och frihet och framförallt utveckling. Den skola vi har idag har haft en sådan ambition och har det fortfarande. Skolan ska vara en plats där alla får ta plats och ges plats att utvecklas, i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar. Skolan ska kompensera för de brister som kan finnas i hemmets så kallade trygga vrå. Skolan ska lösa de flesta problem som kan uppstå när individen utsätts för kunskap i olika former. Vårt uppdrag är extra viktigt då vi ska skapa goda samhällsmedborgare som ska bidra till samhällets bästa. Men en trygg plats kräver trygga medarbetare d v s lärare som får tid att bedriva undervisning utifrån de bästa förutsättningarna. Och kunskap. Kunskap är makt och det finns många aktörer utanför skolan som gör anspråk på att ha den rätta lösningen på skolans alla problem. En quick fix som givetvis kostar pengar men erbjuder något som är till synes en lösning. Det finns dock ingen genväg till kunskap, att lära sig måste få ta tid. Lärarna, pedagogerna måste få tid till att undervisa, och att göra det de är bäst på, för att skapa det där stället, där våra ungar kan få växa och gro.13169955_10153791515219495_1891907544_o

Pedagogisk sårbarhet

Är en specialpedagogisk utmaning inte bara för specialpedagogen eller specialläraren utan även för alla undervisande lärare. Det krävs en organisation som omfattar en skolas helhet för att möta behoven hos både de nyanlända men även de med annan pedagogisk sårbarhet. Barbro Bruce, logoped och forskare, använder begreppet språklig sårbarhet när hon berättar om vilka utmaningar barn med språkstörning möter i skolan. Det nya begreppet är tänkt att ge starkare signaler till skolan som måste ta sitt ansvar för alla som har en sen, långsam eller annorlunda språkutveckling. (Tips: titta på UR Samtiden – Grav språkstörning 2015: Språklig sårbarhet i skolan). Individens språkliga förutsättningar motsvarar inte de förväntningar som skolan har på språklig förståelse och uttrycksförmåga.

Vad händer när man som pedagog möter en elev som inte reagerar som man är van vid och inte förstår? När den ”vanliga” undervisningen inte når sina mål kan det lätt bli otydlighet och svårigheter i förståelsen, både hos elev och lärare. Det så viktiga mötet sker inte och inlärning – lärandet – äger inte rum. Besvikelsen att inte förstå eller mötas kan ta sig olika uttryck, i värsta fall slutar eleven att signalera att hen inte förstår eller slutar att komma på lektionerna. Om jag inte riktigt förstår vad andra pratar om, eller vad jag läser, så känner jag mig dum. Om andra bara ser stav- och skrivfelen i det jag skriver så har jag till slut inget att säga. Tysta elever med en språklig sårbarhet som också blir pedagogisk finns i alla klassrum. Vi behöver bli bättre på att se, upptäcka och möta deras behov. Tillsammans, specialpedagog, speciallärare och undervisande lärare kan vi skapa en språkutvecklande undervisning som leder till ökad kunskapsinlärning för alla – oavsett diagnos eller funktionsnedsättning.

Skolspråk

Språk och lärande hör ihop. Barns språkutveckling och kognitiva utveckling hör ihop. Språkförmåga är de olika språkliga verksamheter som man kan delta i på ett funktionellt sätt, och språkutveckling är att tillägna sig en allt bredare och djupare repertoar av varierade språkliga verksamheter. Det är de sociala sammanhangen som vi kommer i kontakt med som avgör hur språket utvecklas.  Språket är vårt främsta redskap för lärande i alla ämnen och språket har en betydelsefull roll i skapandet av den egna identiteten. Undervisningsspråket i Sverige är oftast svenska och oavsett vilket modersmål eleven har, kommer elevens kunskaper i undervisningsspråket att påverka elevens lärande och utveckling i alla skolans ämnen. Brister i tänkandet avspeglar sig i språkanvändningen. Vi använder språket för att lära men också för att visa vad vi har lärt oss och språket är verktyget för att utveckla kunskap och tankar. Mycket lärande sker idag genom, och visas upp via språk. Undervisningen behöver utveckla elevers språk eftersom det ska bära kunskapen. Det är också i högsta grad en demokratisk fråga: undervisningen ska fungera för alla elever, inte bara för de som får med sig skolans språk hemifrån.

Låt mig ge ett exempel från Maaike Hajers utmärkta bok “Språkinriktad undervisning. En handbok,”:
”Mamma, ge mig den där skiftnyckeln så jag kan höja sadeln lite grann!” Denna mening är konkret, tydlig och ger uttryck för ett sätt att prata som vi kallar för vardagsspråk. Om vi istället använder oss av det akademiska skolspråket lärare använder i skolan och säger samma sak: ”För att justera höjden på cykelns sits måste man vrida muttern som sitter på höger undersida av sadelpinnen några varv till vänster med en därtill passande hylsnyckel, varefter höjden kan justeras efter behag”, blir det genast betydligt svårare att följa med i både tanke och mening. Skolspråket är mer än en samling svåra ord och facktermer utan det handlar också om komplexa meningskonstruktioner, olika perspektiv och abstraktionsnivå.

Den ryske psykologen Lev Vygotskij presenterade teorier om språkets roll för tänkande och lärande redan 1934. Barns språkutveckling och kognitiva utveckling hör ihop. Vygotskij såg också ett tydligt släktskap mellan de samtal vi deltar i som barn (och som vuxna) och utvecklingen av tänkandet, och hävdade att den kognitiva utvecklingen också är ett resultat av samspel med andra i målorienterade aktiviteter. En god språkutveckling är således en viktig förutsättning både för barns sociala och psykiska utveckling samt barns tankeutveckling. Det är den vuxnes vetenskapliga begrepp som sätter elevens spontana tänkande i rörelse mot en kvalitativt högre nivå. I Linköpings kommun pågår ett specialpedagogiskt utvecklingsprojekt under tre år för de kommunala gymnasieskolorna, som en del i detta har jag gjort en kartläggning av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Denna kartläggning resulterade i en rapport som blev klar i juni. Jag kommer att återkomma till rapportens resultat.

Referenser:
Hajer, Maaike & Theun Meestringa.(2010) Språkinriktad undervisning. En handbok. Stockholm: Hallgren & Fallgren.
Vygotskij, L.S. (2001) Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos.

Familjeforum i Linköping

FDB – Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn (FDB), arbetar med stödverksamhet för föräldrar. De arbetar för att påverka beslutsfattare och anordnar också lägerverksamhet. I helgen ordnades ett familjeforum i Linköping dit jag var inbjuden att berätta om vilka möjligheter till stöd det finns på högskola/universitet för dyslektiker, men också om hur högskoleprovet går till och vad som krävs för att få utökad provtid. I veckan som var hade vi i det kommunala specialpedagogiska nätverket för gymnasieskolor också diskuterat högskoleprovet, och hur vi gör för att våra elever ska få intyg på att de är i läs- och skrivsvårigheter. Det går lätt att konstatera att vi gör olika redan i Linköpings kommun, men också i hela landet för övrigt. Lite godtyckligt kan man påstå att det beror på skolans resurser och kompetens inom specialpedagogik som avgör om du får ett intyg till högskoleprovet eller ens en diagnos på att du är i läs- och skrivsvårigheter – eller har dyslexi! Många får bekosta ett intyg för utökad provtid på högskoleprovet ur egen kassa vilket i slutändan handlar om vilka ekonomiska resurser individen har eller hens föräldrar.
Föreläsning Emelie

Jag är imponerad av den kraft som finns i föräldraföreningen och även om jag bidrog med en liten del förstår jag att det är en nödvändig förening som verkligen behövs. Efter min föreläsning var det dags för Emelie, som visade sig vara en av mina f d elever från tiden på en annan östgötsk gymnasieskola. Världen är bra liten! Det var riktigt roligt att få träffa Emelie, för ofta undrar jag hur det går för mina elever när de lämnar skolan, och hur de klarar sig i arbetslivet. Emelie var numera webbkommunikatör och föreläste om sociala medier och hur en förening kan använda sig av dem för att marknadsföra sina tjänster. Behovet av kunskap på många plan är oändligt och det är lätt att glömma bort de som får kämpa med att läsa, skriva och förstå. Som lärare behöver vi ständigt påminnas om våra elevers olika förutsättningar.
http://www.fdb.nu/

 

 

Lösningsfokuserad pedagogik

Jag har varit på Sommenbygdens folkhögskola i Tranås och föreläst på temat om bemötande, förhållningssätt och bedömning vid komplicerade inlärningssituationer.  Folkhögskolan är den vuxenutbildningsform som har flest deltagare med funktionsnedsättning och många skolor har speciella kurser för personer med funktionsnedsättning. Många folkhögskolor erbjuder anpassad undervisning, socialt stöd och en tillgänglig miljö för deltagare med funktionsnedsättning. Sommenbygdens folkhögskola erbjuder allmän kurs för den som hoppat av eller aldrig gått gymnasiet. Här har du möjlighet att läsa de ämnen du behöver för att få grundläggande behörighet för högre studier, eller för att lättare få arbete. Små grupper, mycket stöd och en positiv atmosfär ger dig bästa tänkbara chanser att lyckas med dina studier.

Deltagare med funktionsnedsättning som t ex neuropsykiatriska diagnoser eller läs- och skrivsvårigheter/dyslexi behöver en anpassade studiemiljö. Detta kräver att skolans personal d v s alla som möter individen har kunskap om förutsättningarna för att det ska bli en lyckad studiegång. Det handlar om att skapa en helhet med en fungerande pedagogik som till stora delar bygger på ett individuellt bemötande men ändå är bra för alla deltagare på allmän kurs. Ibland blir det lätt att vi generaliserar och försöker hitta en ”quick fix” som lösning, men där den kommunala gymnasieskolan styrs av högt tempo och mycket teori kan folkhögskolan erbjuda ett lugnare och mer tillrättalagt arbetssätt. Med rätt kompetens och förhållningsätt lever de upp till sin vision: ” Sommenbygdens folkhögskola med öppna sinnen för demokrati, folkbildning, jämställdhet och kultur”. Tack för att jag fick komma!

Högskoleprov och dyslexi?

Om du har tänkt att göra högskoleprovet i höst är sista datum för anmälan 15 september. Behöver du utökad tid för att göra provet och är dyslektiker är det dags att boka tid för ett intyg om du inte redan har ett giltigt sådant (från logoped eller godkänd intygsgivare). Intyget skickar du sedan till det universitet eller högskola du har anmält dig till. Du som dyslektiker gör samma prov som alla andra men har längre tid på dig att göra provet. Du behöver inte heller göra det s.k. utprövningspasset. Utprövningspasset består av nya uppgifter som ska testas inför kommande prov.

Välkommen att boka tid!

Dyslexins många ansikten

För ett par veckor sedan var jag på en läskonferens anordnad av bokförlaget Natur och Kultur. De hade ett gediget schema med många intressanta skolforskare och alla var överens om hur viktig läs- och skrivutveckling är för individens prestationer i skolan. Läs(skriv)förmågan hänger ihop med kunskapsinlärningen, du läser för att lära. Finns det då hinder för detta i form av t ex dyslexi/läs- och skrivsvårigheter riskerar många att inte nå målen för godkänt (numera E) i skolan. En kommun som satsar mycket på språk-, läs- och skrivutveckling är Norrköping. De har utarbetat en handlingsplan för att öka måluppfyllelsen genom att stimulera till ett förebyggande arbete så att alla elever har en god skriftspråklig utveckling. Arbetet baserar sig på forskningsförankrade metoder och metoder med god evidens. Man arbetar med läs- och skrivnätverk där skolornas läspiloter möts och diskutera aktuell forskning och förebyggande arbete. Dessutom finns kompetens för att utreda läs- och skrivsvårigheter. Att kompensera för sina svårigheter i lärandet är nödvändigt, ju äldre eleven är, desto större tillgång måste eleven ha till alternativa verktyg.  Det kan t ex röra sig om lärverktyg för att läsa text, för att stava, som stöd för minnet eller för koncentration.

Läskonferensens sista talare var hiphopartisten och sångaren Petter. Han berättade om sina svårigheter under uppväxten och i skolan, vilka lärare han mött och hur han till slut på KomVux, förstod att litteraturen var vägen till framgång för honom. En annan person som fått sina svårigheter bekräftade och förklarade i vuxen ålder är Vince Low, som är en känd illustratör och ”klottrare” (scribble artist, http://ow.ly/witp6). Han upptäckte att ”The more I learned about how people with dyslexia saw words differently or had trouble reading, the more I started to realise that was exactly how I was”. Han hade tidigare inte förstått varför han inte kunde göra – skriva – så lätt som alla andra. Och jag tänker på de många unga människor som jag möter för utredningar av läs- och skrivsvårigheter, hur lätt det är att vi missar andra förmågor i ett samhälle som premierar läs- och skrivförmåga. Eller som Vince Low uttrycker det: ”There can be more to something than first meets the eye”.

Eldsjälar – utbildningsdag i Vadstena

Idag har jag varit på Vadstena folkhögskola tillsammans med socialpedagog Coby Anderson och föreläst om vår arbetsmetod vid komplicerade inlärningssituationer. Det var det nystartade nätverket för specialpedagoger inom folkhögskolan som hade sin första träff för erfarenhetsutbyte. Även om folkhögskolans målgrupp är vuxna deltagare så förefaller det att bli yngre och yngre kursdeltagare framförallt på allmän kurs, många har helt enkelt inte fullföljt studierna på gymnasiet. Fokus på dagen var den metod vi arbetat fram under ett par år på Lunnevads folkhögskola, ett pedagogiskt förhållningssätt som handlar om bemötande, kunskap och tid. Tre faktorer som möter de behov individer med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar oftast har i inlärningssituationen. Även om jag inte längre jobbar kvar på Lunnevad så är en stor del av mitt hjärta fortfarande där, bland kursdeltagare och elever och det var riktigt roligt idag, att träffa specialpedagoger från olika folkhögskolor i landet. Det fanns många beröringspunkter och vi diskuterade attityder och organisationsfrågor, hur viktigt det är med gott ledarskap på flera nivåer. Och hur viktiga specialpedagogerna är – eldsjälarna som brinner för skola och för kunskap!