För ett par veckor sedan var jag på en läskonferens anordnad av bokförlaget Natur och Kultur. De hade ett gediget schema med många intressanta skolforskare och alla var överens om hur viktig läs- och skrivutveckling är för individens prestationer i skolan. Läs(skriv)förmågan hänger ihop med kunskapsinlärningen, du läser för att lära. Finns det då hinder för detta i form av t ex dyslexi/läs- och skrivsvårigheter riskerar många att inte nå målen för godkänt (numera E) i skolan. En kommun som satsar mycket på språk-, läs- och skrivutveckling är Norrköping. De har utarbetat en handlingsplan för att öka måluppfyllelsen genom att stimulera till ett förebyggande arbete så att alla elever har en god skriftspråklig utveckling. Arbetet baserar sig på forskningsförankrade metoder och metoder med god evidens. Man arbetar med läs- och skrivnätverk där skolornas läspiloter möts och diskutera aktuell forskning och förebyggande arbete. Dessutom finns kompetens för att utreda läs- och skrivsvårigheter. Att kompensera för sina svårigheter i lärandet är nödvändigt, ju äldre eleven är, desto större tillgång måste eleven ha till alternativa verktyg.  Det kan t ex röra sig om lärverktyg för att läsa text, för att stava, som stöd för minnet eller för koncentration.

Läskonferensens sista talare var hiphopartisten och sångaren Petter. Han berättade om sina svårigheter under uppväxten och i skolan, vilka lärare han mött och hur han till slut på KomVux, förstod att litteraturen var vägen till framgång för honom. En annan person som fått sina svårigheter bekräftade och förklarade i vuxen ålder är Vince Low, som är en känd illustratör och ”klottrare” (scribble artist, http://ow.ly/witp6). Han upptäckte att ”The more I learned about how people with dyslexia saw words differently or had trouble reading, the more I started to realise that was exactly how I was”. Han hade tidigare inte förstått varför han inte kunde göra – skriva – så lätt som alla andra. Och jag tänker på de många unga människor som jag möter för utredningar av läs- och skrivsvårigheter, hur lätt det är att vi missar andra förmågor i ett samhälle som premierar läs- och skrivförmåga. Eller som Vince Low uttrycker det: ”There can be more to something than first meets the eye”.

Idag har jag varit på Vadstena folkhögskola tillsammans med socialpedagog Coby Anderson och föreläst om vår arbetsmetod vid komplicerade inlärningssituationer. Det var det nystartade nätverket för specialpedagoger inom folkhögskolan som hade sin första träff för erfarenhetsutbyte. Även om folkhögskolans målgrupp är vuxna deltagare så förefaller det att bli yngre och yngre kursdeltagare framförallt på allmän kurs, många har helt enkelt inte fullföljt studierna på gymnasiet. Fokus på dagen var den metod vi arbetat fram under ett par år på Lunnevads folkhögskola, ett pedagogiskt förhållningssätt som handlar om bemötande, kunskap och tid. Tre faktorer som möter de behov individer med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar oftast har i inlärningssituationen. Även om jag inte längre jobbar kvar på Lunnevad så är en stor del av mitt hjärta fortfarande där, bland kursdeltagare och elever och det var riktigt roligt idag, att träffa specialpedagoger från olika folkhögskolor i landet. Det fanns många beröringspunkter och vi diskuterade attityder och organisationsfrågor, hur viktigt det är med gott ledarskap på flera nivåer. Och hur viktiga specialpedagogerna är – eldsjälarna som brinner för skola och för kunskap!