Är en specialpedagogisk utmaning inte bara för specialpedagogen eller specialläraren utan även för alla undervisande lärare. Det krävs en organisation som omfattar en skolas helhet för att möta behoven hos både de nyanlända men även de med annan pedagogisk sårbarhet. Barbro Bruce, logoped och forskare, använder begreppet språklig sårbarhet när hon berättar om vilka utmaningar barn med språkstörning möter i skolan. Det nya begreppet är tänkt att ge starkare signaler till skolan som måste ta sitt ansvar för alla som har en sen, långsam eller annorlunda språkutveckling. (Tips: titta på UR Samtiden – Grav språkstörning 2015: Språklig sårbarhet i skolan). Individens språkliga förutsättningar motsvarar inte de förväntningar som skolan har på språklig förståelse och uttrycksförmåga.

Vad händer när man som pedagog möter en elev som inte reagerar som man är van vid och inte förstår? När den ”vanliga” undervisningen inte når sina mål kan det lätt bli otydlighet och svårigheter i förståelsen, både hos elev och lärare. Det så viktiga mötet sker inte och inlärning – lärandet – äger inte rum. Besvikelsen att inte förstå eller mötas kan ta sig olika uttryck, i värsta fall slutar eleven att signalera att hen inte förstår eller slutar att komma på lektionerna. Om jag inte riktigt förstår vad andra pratar om, eller vad jag läser, så känner jag mig dum. Om andra bara ser stav- och skrivfelen i det jag skriver så har jag till slut inget att säga. Tysta elever med en språklig sårbarhet som också blir pedagogisk finns i alla klassrum. Vi behöver bli bättre på att se, upptäcka och möta deras behov. Tillsammans, specialpedagog, speciallärare och undervisande lärare kan vi skapa en språkutvecklande undervisning som leder till ökad kunskapsinlärning för alla – oavsett diagnos eller funktionsnedsättning.