FDB – Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn (FDB), arbetar med stödverksamhet för föräldrar. De arbetar för att påverka beslutsfattare och anordnar också lägerverksamhet. I helgen ordnades ett familjeforum i Linköping dit jag var inbjuden att berätta om vilka möjligheter till stöd det finns på högskola/universitet för dyslektiker, men också om hur högskoleprovet går till och vad som krävs för att få utökad provtid. I veckan som var hade vi i det kommunala specialpedagogiska nätverket för gymnasieskolor också diskuterat högskoleprovet, och hur vi gör för att våra elever ska få intyg på att de är i läs- och skrivsvårigheter. Det går lätt att konstatera att vi gör olika redan i Linköpings kommun, men också i hela landet för övrigt. Lite godtyckligt kan man påstå att det beror på skolans resurser och kompetens inom specialpedagogik som avgör om du får ett intyg till högskoleprovet eller ens en diagnos på att du är i läs- och skrivsvårigheter – eller har dyslexi! Många får bekosta ett intyg för utökad provtid på högskoleprovet ur egen kassa vilket i slutändan handlar om vilka ekonomiska resurser individen har eller hens föräldrar.

Jag är imponerad av den kraft som finns i föräldraföreningen och även om jag bidrog med en liten del förstår jag att det är en nödvändig förening som verkligen behövs. Efter min föreläsning var det dags för Emelie, som visade sig vara en av mina f d elever från tiden på en annan östgötsk gymnasieskola. Världen är bra liten! Det var riktigt roligt att få träffa Emelie, för ofta undrar jag hur det går för mina elever när de lämnar skolan, och hur de klarar sig i arbetslivet. Emelie var numera webbkommunikatör och föreläste om sociala medier och hur en förening kan använda sig av dem för att marknadsföra sina tjänster. Behovet av kunskap på många plan är oändligt och det är lätt att glömma bort de som får kämpa med att läsa, skriva och förstå. Som lärare behöver vi ständigt påminnas om våra elevers olika förutsättningar.
http://www.fdb.nu/