Category Archives: Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

Vi ska visa killarna

Och vara bra förebilder, det är titeln på en uppsats som handlar om mötet mellan personal och boende på ett hem för ensamkommande flyktingar (Gunilla Karlsson, 2016). Jag har haft förmånen att föreläsa för personer som arbetar med just att ta emot, handleda och stötta unga män i deras process för att bli delaktiga i samhället. Språket, nya sociala koder och normer måste läras in och hur gör man det när språket inte bär?

Vi vet idag att många av de flyktingar som kommer till Sverige inte har en lika lång skolbakgrund som våra svenskfödda elever, eller de kanske inte alls har gått i skola i sitt hemland. Hur påverkar det inlärningen av ett nytt språk om jag inte kan läsa och skriva på mitt modersmål? Vilka verktyg kan vi använda i mötet, i de både språkliga och kulturella krockar som uppstår när nyanlända ska bli Svenssons?

Att tänka språkutvecklande i det mesta man gör som nära medmänniska till blivande svenskar är ett utgångsläge. Att förstå, dels hur språkinlärning och kunskapsinlärning hänger ihop, men också dels försöka reda i alla kontakter som finns runtom individen. Vilken kunskap har skolans personal om individen, finns det modersmålslärare att tillgå, vad har gode mannen för roll och så vidare. Boendepersonalen kan göra så mycket för en bra språkutveckling genom att vara medvetna om hur språket lärs in och ut, och genom att vara goda förebilder. De skapar trygghet och står för en stabilitet i ett annars turbulent liv och är nyckelpersoner för nyanländas lärande. När en person lär sig ett språk lär den sig också ett beteende. Livssituationen blir mer begriplig och man kan sätta ord på känslor och upplevelser. Att jobba med stöttning och strukturerat lärande är minst lika viktigt på boendet som i skolan, men det är inte lika självklart. Det gäller att visa killarna…

Författarporträtt

Boksläppet närmar sig med stormsteg för Sofia Jardvikens sagobok ”Hugo och Gullvagnens hemlighet” . Det är en fortsättning på de två tidigare Hugoböckerna, men denna gång finns det en användarhandledning som bygger på ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Sofia och jag har samarbetat och utvecklat en handledning som kan användas tillsammans med boken. Att barns språkutveckling och kognitiva förmågan hänger ihop råder ingen tvekan om. Språkförmåga är de olika språkliga verksamheter som man kan delta i på ett funktionellt sätt. Det är de sociala sammanhangen som vi kommer i kontakt med som avgör hur språket utvecklas.  Språket är vårt främsta redskap för lärande i alla ämnen och språket har en betydelsefull roll i skapandet av den egna identiteten. När barnet följer med ut i skogen för att plocka svamp, lär vi barnet att den röda flugsvampen är giftig men den gula kantarellen går att äta. Vi pratar och gör I ett sammanhang som barnet känner sig trygg med. Handledningen är tänkt att vara en hjälp för de läsare som vill göra mer än att “bara läsa en bok”. Det finns enkla symboler till hjälp och tydliga instruktioner för hur det går att göra läsningen både roligare och mer spännande, som att ge sig ut i närmsta kvarter och upptäcka både det ena och det andra. Känslor kan också vara svårt att prata om för barn, de behöver hjälp med att öka sitt ordförråd och sätt ord på sina tankar.

Boksläpp blir dock inte förrän den 3 december på Östergötlands bokmässa där Sofia och jag kommer att delta. Men innan dess var det i helgen dags för fotografering – författarporträtt till boken.

DSC_0401_50

Fotograf: Leona Örtenberg
Stylist: Helin Kasirga Järlnäs

Pedagogisk sårbarhet

Är en specialpedagogisk utmaning inte bara för specialpedagogen eller specialläraren utan även för alla undervisande lärare. Det krävs en organisation som omfattar en skolas helhet för att möta behoven hos både de nyanlända men även de med annan pedagogisk sårbarhet. Barbro Bruce, logoped och forskare, använder begreppet språklig sårbarhet när hon berättar om vilka utmaningar barn med språkstörning möter i skolan. Det nya begreppet är tänkt att ge starkare signaler till skolan som måste ta sitt ansvar för alla som har en sen, långsam eller annorlunda språkutveckling. (Tips: titta på UR Samtiden – Grav språkstörning 2015: Språklig sårbarhet i skolan). Individens språkliga förutsättningar motsvarar inte de förväntningar som skolan har på språklig förståelse och uttrycksförmåga.

Vad händer när man som pedagog möter en elev som inte reagerar som man är van vid och inte förstår? När den ”vanliga” undervisningen inte når sina mål kan det lätt bli otydlighet och svårigheter i förståelsen, både hos elev och lärare. Det så viktiga mötet sker inte och inlärning – lärandet – äger inte rum. Besvikelsen att inte förstå eller mötas kan ta sig olika uttryck, i värsta fall slutar eleven att signalera att hen inte förstår eller slutar att komma på lektionerna. Om jag inte riktigt förstår vad andra pratar om, eller vad jag läser, så känner jag mig dum. Om andra bara ser stav- och skrivfelen i det jag skriver så har jag till slut inget att säga. Tysta elever med en språklig sårbarhet som också blir pedagogisk finns i alla klassrum. Vi behöver bli bättre på att se, upptäcka och möta deras behov. Tillsammans, specialpedagog, speciallärare och undervisande lärare kan vi skapa en språkutvecklande undervisning som leder till ökad kunskapsinlärning för alla – oavsett diagnos eller funktionsnedsättning.

Skolspråk

Språk och lärande hör ihop. Barns språkutveckling och kognitiva utveckling hör ihop. Språkförmåga är de olika språkliga verksamheter som man kan delta i på ett funktionellt sätt, och språkutveckling är att tillägna sig en allt bredare och djupare repertoar av varierade språkliga verksamheter. Det är de sociala sammanhangen som vi kommer i kontakt med som avgör hur språket utvecklas.  Språket är vårt främsta redskap för lärande i alla ämnen och språket har en betydelsefull roll i skapandet av den egna identiteten. Undervisningsspråket i Sverige är oftast svenska och oavsett vilket modersmål eleven har, kommer elevens kunskaper i undervisningsspråket att påverka elevens lärande och utveckling i alla skolans ämnen. Brister i tänkandet avspeglar sig i språkanvändningen. Vi använder språket för att lära men också för att visa vad vi har lärt oss och språket är verktyget för att utveckla kunskap och tankar. Mycket lärande sker idag genom, och visas upp via språk. Undervisningen behöver utveckla elevers språk eftersom det ska bära kunskapen. Det är också i högsta grad en demokratisk fråga: undervisningen ska fungera för alla elever, inte bara för de som får med sig skolans språk hemifrån.

Låt mig ge ett exempel från Maaike Hajers utmärkta bok “Språkinriktad undervisning. En handbok,”:
”Mamma, ge mig den där skiftnyckeln så jag kan höja sadeln lite grann!” Denna mening är konkret, tydlig och ger uttryck för ett sätt att prata som vi kallar för vardagsspråk. Om vi istället använder oss av det akademiska skolspråket lärare använder i skolan och säger samma sak: ”För att justera höjden på cykelns sits måste man vrida muttern som sitter på höger undersida av sadelpinnen några varv till vänster med en därtill passande hylsnyckel, varefter höjden kan justeras efter behag”, blir det genast betydligt svårare att följa med i både tanke och mening. Skolspråket är mer än en samling svåra ord och facktermer utan det handlar också om komplexa meningskonstruktioner, olika perspektiv och abstraktionsnivå.

Den ryske psykologen Lev Vygotskij presenterade teorier om språkets roll för tänkande och lärande redan 1934. Barns språkutveckling och kognitiva utveckling hör ihop. Vygotskij såg också ett tydligt släktskap mellan de samtal vi deltar i som barn (och som vuxna) och utvecklingen av tänkandet, och hävdade att den kognitiva utvecklingen också är ett resultat av samspel med andra i målorienterade aktiviteter. En god språkutveckling är således en viktig förutsättning både för barns sociala och psykiska utveckling samt barns tankeutveckling. Det är den vuxnes vetenskapliga begrepp som sätter elevens spontana tänkande i rörelse mot en kvalitativt högre nivå. I Linköpings kommun pågår ett specialpedagogiskt utvecklingsprojekt under tre år för de kommunala gymnasieskolorna, som en del i detta har jag gjort en kartläggning av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Denna kartläggning resulterade i en rapport som blev klar i juni. Jag kommer att återkomma till rapportens resultat.

Referenser:
Hajer, Maaike & Theun Meestringa.(2010) Språkinriktad undervisning. En handbok. Stockholm: Hallgren & Fallgren.
Vygotskij, L.S. (2001) Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos.