Språk och lärande hör ihop. Barns språkutveckling och kognitiva utveckling hör ihop. Språkförmåga är de olika språkliga verksamheter som man kan delta i på ett funktionellt sätt, och språkutveckling är att tillägna sig en allt bredare och djupare repertoar av varierade språkliga verksamheter. Det är de sociala sammanhangen som vi kommer i kontakt med som avgör hur språket utvecklas. Språket är vårt främsta redskap för lärande i alla ämnen och språket har en betydelsefull roll i skapandet av den egna identiteten. Undervisningsspråket i Sverige är oftast svenska och oavsett vilket modersmål eleven har, kommer elevens kunskaper i undervisningsspråket att påverka elevens lärande och utveckling i alla skolans ämnen. Brister i tänkandet avspeglar sig i språkanvändningen. Vi använder språket för att lära men också för att visa vad vi har lärt oss och språket är verktyget för att utveckla kunskap och tankar. Mycket lärande sker idag genom, och visas upp via språk. Undervisningen behöver utveckla elevers språk eftersom det ska bära kunskapen. Det är också i högsta grad en demokratisk fråga: undervisningen ska fungera för alla elever, inte bara för de som får med sig skolans språk hemifrån.
Låt mig ge ett exempel från Maaike Hajers utmärkta bok “Språkinriktad undervisning. En handbok,”:
”Mamma, ge mig den där skiftnyckeln så jag kan höja sadeln lite grann!” Denna mening är konkret, tydlig och ger uttryck för ett sätt att prata som vi kallar för vardagsspråk. Om vi istället använder oss av det akademiska skolspråket lärare använder i skolan och säger samma sak: ”För att justera höjden på cykelns sits måste man vrida muttern som sitter på höger undersida av sadelpinnen några varv till vänster med en därtill passande hylsnyckel, varefter höjden kan justeras efter behag”, blir det genast betydligt svårare att följa med i både tanke och mening. Skolspråket är mer än en samling svåra ord och facktermer utan det handlar också om komplexa meningskonstruktioner, olika perspektiv och abstraktionsnivå.
Den ryske psykologen Lev Vygotskij presenterade teorier om språkets roll för tänkande och lärande redan 1934. Barns språkutveckling och kognitiva utveckling hör ihop. Vygotskij såg också ett tydligt släktskap mellan de samtal vi deltar i som barn (och som vuxna) och utvecklingen av tänkandet, och hävdade att den kognitiva utvecklingen också är ett resultat av samspel med andra i målorienterade aktiviteter. En god språkutveckling är således en viktig förutsättning både för barns sociala och psykiska utveckling samt barns tankeutveckling. Det är den vuxnes vetenskapliga begrepp som sätter elevens spontana tänkande i rörelse mot en kvalitativt högre nivå. I Linköpings kommun pågår ett specialpedagogiskt utvecklingsprojekt under tre år för de kommunala gymnasieskolorna, som en del i detta har jag gjort en kartläggning av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Denna kartläggning resulterade i en rapport som blev klar i juni. Jag kommer att återkomma till rapportens resultat.
Referenser:
Hajer, Maaike & Theun Meestringa.(2010) Språkinriktad undervisning. En handbok. Stockholm: Hallgren & Fallgren.
Vygotskij, L.S. (2001) Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos.
